Mellanskolan
Historik
Höstterminen 1913 var barnantalet i Rossberga så högt att befintliga skollokaler inte räckte till utan man tvangs hyra in sig i i Blåbandslokalen. Blåbandslokalen kallades "Mellanskolan" och kom att nyttjas som skola till 1955 då man slog samman Hede och Rossberga skolor. Klasserna 3-4 gick i Rossberga och klasserna 5-6 i Hede.
Jag tror att alla mina syskon gick i mellanskolan. Jag är åtminstone säker på att Gudrun, född 1944, gjorde det för det har jag egna minnen av. Jag minns hur hennes klass hade "utegympa" och spelade brännboll under lärarens ledning mitt uppe på åsen när min mor och jag gick upp till affären i byn.. Hon hade en lärare som hette Ullström som jag vill minnas hyrde Östlunds lillstuga och så hade hon en som hette Rönnblad som hyrde hos Rickard och Lovisa.
I Mellanskolan i Rossberga serverades ingen mat utan man gick längs åsen, några hundra meter söderut. Där låg den så kallade Storskolan där man blev serverad skolfrukost.
Min mellanskola blev i Hede
Hösten 1958 var det dags för mig att börja i "mellanskolan". Då hade emellertid förutsättningarna ändrats. Vi som var födda 1949 fick, tillsammans med våra kamrater som var födda 1948, nu åka till Hede skola. (Ramsells Savoy, igen då. Kan den verkligen ha hängt med hela tiden eller minns jag fel?) I Hede undervisades vi första terminen av Margit Nyström. Hon hade nyligen pensionerats men blev troligen övertalad att rycka in på grund av lärarbrist. Hon var duktig att spela piano och lärde oss att sjunga visor som "Kristallen den fina", "Vårvindar friska", "Uti vår hage" och liknande. Vi fick också träna sånglekar som "Domaredansen" och "Denna ringen den ska vandra."
En annan av hennes specialiteter var inlevelsefylld högläsning. Jag minns till exempel "Lajla", "Jorden runt på 80 dagar" och "Herr Arnes penningar".
Eftersom vi nu gick i trean fick vi träslöjd på schemat. Det var förstås spännande med ett nytt ämne och extra spännande var det eftersom vi fick vår undervisning tillsammans med grabbarna från storskolan i Rossberga som bussades ner till Hede för denna lektion. Tänk att få dela lektionssal med stora grabbar som Sune Risberg och Bernt Östlund! Det, ni.......
Ny lärare, nya låtar
På vårterminen fick vi en ny lärare, Sven Strålin. Han var 22 år gammal och hoppade in som lärarvikarie en termin i ett uppehåll i sina ingenjörsstudier, om jag minns rätt. Jag tror inte jag överdriver om jag säger att han i de flesta avseenden var Margit Nyströms motsats.
Även Sven var dock en hejare på piano men hans repertoar var lite annorlunda än vad vi var vana vid från de fröknar vi dittills haft. Han introducerade musikstilen Boggie Wooggie för oss och vi blev som galna! Han berättade att han lyssnade på Radio Luxemburg på kvällarna och en dag spelade han en ny låt för oss som han snappat upp där. Vi tände på alla cylindrar och lärde oss snart att tralla med i låten. Den hette Tom Dooley. När jag sedan fyllde tio år i april önskade jag mig skivan med Kingston Trio, och fick den också av min storasyster Sonja. Skivan finns fortfarande kvar i min ägo efter 54 år.
Fotboll
En annan av Svens specialiteter var fotboll. Under höstterminen hade vi nog varit lite besvärliga att ha att göra med. För att vi skulle rasa av oss ordentligt på rasterna, och därmed avlasta Margit Nyström en smula, fick vi en fotboll som gåva. Vilka som stod bakom gåvan vet jag inte men jag minns att det var Arne Åberg som kom med sin Opel Rekord och överlämnade bollen till oss. Jag minns också hur han förmanade oss att inte skjuta några höjdare med hänsyn till alla fönsterrutor i skolhuset.
Bollsparkandet tog nog ingen vidare fart på höstterminen, men på vårterminen, när Sven Strålin kom till oss så blev det andra bullar. Ofta blev det lite tidigare och längre raster för bollsparkning och den ivrigaste spelaren på plan,och som deltog i alla matcher, var nog Sven själv. Och; döm om vår förtjusning en dag då Sven, som ju inte hört Arne Åbergs förmaningar, skickade på en riktig höjdare in i slöjdsalsfönstret så glasbitarna yrde.
I änden på fotbollsplanen låg en "slaskhög", som vi sa på den tiden. När bollen förirrade sig bortom målet, iväg mot slaskhögen skrek alltid Sven: "Komposthögen nästa..!" Det ordet hade vi aldrig hört tidigare och vi tyckte det lät väldigt flott.
Slut i Hede
Vårterminen i Hede gick mot sitt slut. En varm vårdag steg jag som vanligt ur skolbilen i Rossberga på eftermiddagen. Jag skulle promenera hem till vår stuga men när jag passerade huset där Risbergs bodde blev jag erbjuden skjuts . En vagn med deras bohag var kopplad efter traktorn för nu gick flyttlasset till vår närmaste granngård, Gäverts, som de hade köpt.
Den varma sommaren 1959 låg framför oss. Jag hade fått Janne som närmaste granne och snart skulle Ingemar Johansson möta Floyd. Livet var sannerligen härligt!!